Det är i sanning en grå jäkla tisdag. I dag ska ansökan om avgångsvederlag lämnas in. Jag, som står bland de tio sista (eller första, om man ser det så) på Las-listan har egentligen bara ett val: Att söka.
Så, efter att ha kollat upp allt en vända till, ringt facket som gått på arbetsgivaren i fråga om hur många månader det ska bli totalt, så faxades papperet in i dag.
Jag vill verkligen inte sluta på Aftonbladet, men som det ser ut så är det inte mycket jag kan göra.
Jag hoppas dock att många fler än 100 söker, och att jag i så fall får stanna ändå...
För jag vill inte sluta...
Om det nu ändå blir så är jag arbetslös för första gången i mitt liv. Jag räknar inte de få dagarna efter Expressen, då när jag blev värvad till Länstidningen i Östersund.
Vad ska jag göra? Ett: Ta körkort. Jag bor i Medelpads inland och om jag ska börja frilansa måste jag ju ta mig runt utan att behöva förlita mig på kollektivtrafiken.
Två: Fixa trädgården. Den behöver ett nappatag.
Tre: Kanske bygga en liten stuga i Graninge. Det skulle definitivt vara rätt underbart.
Fyra: Starta eget. Det finns mycket som jag skulle kunna göra, och det verkar som om det finns intresse av att hyra in mina tjänster som redigerare. Jag har en massa uppslag på reportage som jag kanske kan lyckas sälja in till tidningar runt om. Dessutom finns det massor av möjliga arbetsgivare som vill ha hjälp med olika broschyrer och annat... Eller varför inte starta en redigeringspool? Hm. Ja, det finns mycket jag skulle kunna göra.
Vad som blir vete gudarna.
Vi får väl se.
Nu får jag bara vänta och se vad som händer med de där papperslapparna som lämnades in i dag.
2009/05/19
2009/05/08
Det sista andetaget
Nu är kampen över för lilla mormor. 22.13 var plågan över. Frid.
Jag satt med henne hela natten mot i går och i kväll hann jag vara med i tre timmar. När någon av oss satt med henne blev hon lugnare. Så även i kväll. När jag, mamma och bröderna kom in slappnade hon av. Vi satt runt hennes säng och pratade, höll hennes hand och bara var där. Vi lyssnade på andningen som förändrades så den sista timmen, och vi hörde hennes sista andetag. Det som gav henne frid. Tog bort resten av smärtan som hon fått dras med under så lång tid, helt i onödan.
Men jag ska inte börja med det där nu igen. I stället måste jag ge en enorm eloge till Mellannorrlands hospice. Helt fantastiskt ställe med lugn atmosfär. Charmig och avslappnad personal som vet precis hur man ger stöd åt såväl döende som anhöriga.
Jag är glad att jag lämnade jobbet och åkte hem för att vara vid mormors sida.
Nu är det bara resten kvar. Det där världsliga.
Men det blir en annan dag.
Nu varvar jag ner i stället. Och tänker varma tankar om mormor och morfar.
Jag satt med henne hela natten mot i går och i kväll hann jag vara med i tre timmar. När någon av oss satt med henne blev hon lugnare. Så även i kväll. När jag, mamma och bröderna kom in slappnade hon av. Vi satt runt hennes säng och pratade, höll hennes hand och bara var där. Vi lyssnade på andningen som förändrades så den sista timmen, och vi hörde hennes sista andetag. Det som gav henne frid. Tog bort resten av smärtan som hon fått dras med under så lång tid, helt i onödan.
Men jag ska inte börja med det där nu igen. I stället måste jag ge en enorm eloge till Mellannorrlands hospice. Helt fantastiskt ställe med lugn atmosfär. Charmig och avslappnad personal som vet precis hur man ger stöd åt såväl döende som anhöriga.
Jag är glad att jag lämnade jobbet och åkte hem för att vara vid mormors sida.
Nu är det bara resten kvar. Det där världsliga.
Men det blir en annan dag.
Nu varvar jag ner i stället. Och tänker varma tankar om mormor och morfar.
2009/04/12
Uppdatering
Jag är fortfarande topp tunnor rasande över hur vården kan missa något sådant som drabbat min mormor. Flera gånger dessutom.
Nu ligger hon på sjukhuset. Hon får i alla fall smärtlindring. Men det är så mycket annat som kunnat bli gjort om hon bara hade fått hjälpen hon bad om. Första gången. Eller andra gången. Eller varför inte tredje gången?
Nä du. Bli inte gammal. Se till att självdö utan att ställa till med för mycket elände för samhället. Helst ska du inte kosta några pengar heller.
Ja, arg är det minsta man kan säga att jag är.
Annars har jag det bra ändå. Försöker få så mycket tid som möjligt med mormor, men just nu orkar hon inte så långa stunder. Försöker tänka på annat när jag inte är med henne eller mamma. Allt för att inte gå omkring och koka av ilska.
Så i går kväll åkte jag med sambon och yngsta brodern till stan och lyssnade på Dan Reed. Akustiskt i mer än en och en halv timme. Helt fantastiskt bra.
Det är sådant man behöver. Lisor för själen. Andningsutrymmen där allt annat trängs undan.
I kväll är det feber i soffan och därför lite tevetittande. Ovanligt för mig nu för tiden det där med teve.
Så, nu återgår jag till mitt isvatten och nån rulle på rutan.
Nu ligger hon på sjukhuset. Hon får i alla fall smärtlindring. Men det är så mycket annat som kunnat bli gjort om hon bara hade fått hjälpen hon bad om. Första gången. Eller andra gången. Eller varför inte tredje gången?
Nä du. Bli inte gammal. Se till att självdö utan att ställa till med för mycket elände för samhället. Helst ska du inte kosta några pengar heller.
Ja, arg är det minsta man kan säga att jag är.
Annars har jag det bra ändå. Försöker få så mycket tid som möjligt med mormor, men just nu orkar hon inte så långa stunder. Försöker tänka på annat när jag inte är med henne eller mamma. Allt för att inte gå omkring och koka av ilska.
Så i går kväll åkte jag med sambon och yngsta brodern till stan och lyssnade på Dan Reed. Akustiskt i mer än en och en halv timme. Helt fantastiskt bra.
Det är sådant man behöver. Lisor för själen. Andningsutrymmen där allt annat trängs undan.
I kväll är det feber i soffan och därför lite tevetittande. Ovanligt för mig nu för tiden det där med teve.
Så, nu återgår jag till mitt isvatten och nån rulle på rutan.
2009/03/20
Life moves in mysterious ways
Jag har tänkt en massa tankar. De snurrar runt här inne, innanför pannbenet, men vill inte rinna vidare ner i fingrarna, ut på tangentbordet, in i datorn.
Livet fortsätter. Går vidare. Dagar följer dagar.
Försöker finnas till för dem som behöver det så mycket just nu, men räcker inte till. Känner att jag backar, ofrivilligt. Ryggar undan från det hemska, det som är just nu och det som obönhörligen närmar sig. Och från det som jag fasar för efteråt.
Rycker tag i mig själv. Jagar på. Tvingar mig att möta det som jag är rädd för. Jobbiga tankar. Sådana som bearbetar det som kommer att hända. Jag vet inte om de gör någon nytta egentligen. Plågar jag bara mig själv? Målar jag upp en mörkare framtid för att på vis skona mig själv när dagen kommer?
Kanske.
Kanske inte.
Men det är skönt att jobba. Då blir fokus något helt annat. Då släpper alla andra tankar. Nästan i alla fall. De gömmer sig bakom hörnet. Lurpassar.
Tänker mycket. För mycket. På vad jag kan göra. På vad jag borde göra. På det jag inte gjort.
Bearbetning.
Jag vill inte att det ska ta slut. Även om det gör ont att se det onda. Men det onda är ändå lättare att möta än slutet. Det definitiva.
Tänker på det farmor sa till mig sista gången vi sågs, dagen före midsommarafton. Då när vi åt jordgubbar och hon försökte truga på mig ovispad grädde till de syrliga bären. Då när hon vinkade så från balkongen.
”Det är inte roligt att bli gammal Mona.”
Nej farmor. Jag tror dig. Jag har sett det ännu en gång på kort tid.
Och jag blir så arg. På vården som fungerar så dåligt här i Västernorrland. På stora saker som missas alltför lätt. På hur man som sjuk måste slåss för att få rätt hjälp. På att man alltid, ALLTID, måste stå på sig.
Anmäla? Ja visst. Men det hjälper ju inte nu. Det kanske gör att nästa inte missas. Men det är ju långt ifrån säkert.
Jag har hört om alltför många sådana missar på så kort tid. Läst dödsannonser och tänkt att, va fan ska det vara så här för.
Men ja. Det är nuet som gäller. Att räcka till för dem som behöver det så mycket. Det andra får jag ta itu med sedan.
2009/02/21
Melo!
Leksand. Här har ni min dom.
1. ”You're not alone”, BWO. Den enminutare som ligger ute för lyssning känns minst sagt aningen lam. Ballad. Seeegt. Men tjusiga detaljer i bakgrunden, precis som Bard alltid lyxar till det med. Gospel. Okej. Jag vet inte jag...
2. ”Alla”, Sofia. Etnodiskoballad. Nej nu får de väl ändå ge sig. Det fungerar inte längre. Även om rösten är väldigt vacker. Och även om låten är stark i sig själv. Skulle de skalat av det som gör den etno skulle det här vara väldigt mycket vassare.
3. ”Här för mig själv”, Maja Gullstrand. Lisa Ekdahl? Nej vänta, det är ju hon barfotadamen med röda håret, hon från Fame Factory. Det är inte helt dåligt, även om rösten är både nasal och barnslig. Feelgood i lugn och ro. Men Eurovision? Eh, nä.
4. ”Du vinner över mig”, Mikael Rickfors. ”Vingar” är tillbaka. På riktigt. Det är samma upplägg. Jag trodde det skulle vara sämre, men ärligt talat. De som älskar ”Vingar” kan rösta den här låten åtminstone till andra omgången. Faktiskt.
5. ”Baby goodbye”, EMD. Visslingar och rop. De går vidare, hur illa de än uppträder i afton. Låten är inte heller helt oäven, den är troligen vassast i fältet hittills, men precis som med förra veckans Måns vet jag att den kommer att spelas tills jag kräks.
6. ”Så vill stjärnorna”, Molly Sandén. Årets Sanna. Ballad. Klassiskt snitt. Svenskt bidrag. Vacker sång. Men för fanken Sverige! Har vi inte försökt med det här en miljon gånger? Bah...
7. ”I got you”, Rigo & The Topaz feat Red fox. Jag gillar Rigo. Sommar och sol och en god drink vid poolen, vänner som dansar. Det är en skön stämning. Går det hem hos er andra? Tveksamt.
8. ”The Queen”, Velvet. Skaka rumpa-musik, starka damer tar kontrollen. Trummor i massor. Sen stuns-stuns... Självförtroende. En hit, helt klart.
Vilka tror jag då på? Innan jag lyssnade, då jag bara visste vilka som skulle vara med, tyckte jag att det såg enkelt ut. Ett klent startfält. BWO, EMD, Velvet och Molly vidare i nån form. Men nu när jag lyssnat...
Rickfors kan skrälla. Nej jag skämtar inte. Han är den mörke mannen i kortleken som kan ställa till det för de andra. Mollys låt förtjänar egentligen inte att gå vidare.
Jag tror nog ändå att EMD går vidare raka spåret till Globen. Sen kan BWO se sig snuvad på konfekten av Velvet. I stället blir det andra chansen. Sista andra chansen? Jag drar till med Micke, i alla fall fram tills jag sett aftonens framträdande. Sen tror jag att internationella juryn plockar ut Sofia.
1. ”You're not alone”, BWO. Den enminutare som ligger ute för lyssning känns minst sagt aningen lam. Ballad. Seeegt. Men tjusiga detaljer i bakgrunden, precis som Bard alltid lyxar till det med. Gospel. Okej. Jag vet inte jag...
2. ”Alla”, Sofia. Etnodiskoballad. Nej nu får de väl ändå ge sig. Det fungerar inte längre. Även om rösten är väldigt vacker. Och även om låten är stark i sig själv. Skulle de skalat av det som gör den etno skulle det här vara väldigt mycket vassare.
3. ”Här för mig själv”, Maja Gullstrand. Lisa Ekdahl? Nej vänta, det är ju hon barfotadamen med röda håret, hon från Fame Factory. Det är inte helt dåligt, även om rösten är både nasal och barnslig. Feelgood i lugn och ro. Men Eurovision? Eh, nä.
4. ”Du vinner över mig”, Mikael Rickfors. ”Vingar” är tillbaka. På riktigt. Det är samma upplägg. Jag trodde det skulle vara sämre, men ärligt talat. De som älskar ”Vingar” kan rösta den här låten åtminstone till andra omgången. Faktiskt.
5. ”Baby goodbye”, EMD. Visslingar och rop. De går vidare, hur illa de än uppträder i afton. Låten är inte heller helt oäven, den är troligen vassast i fältet hittills, men precis som med förra veckans Måns vet jag att den kommer att spelas tills jag kräks.
6. ”Så vill stjärnorna”, Molly Sandén. Årets Sanna. Ballad. Klassiskt snitt. Svenskt bidrag. Vacker sång. Men för fanken Sverige! Har vi inte försökt med det här en miljon gånger? Bah...
7. ”I got you”, Rigo & The Topaz feat Red fox. Jag gillar Rigo. Sommar och sol och en god drink vid poolen, vänner som dansar. Det är en skön stämning. Går det hem hos er andra? Tveksamt.
8. ”The Queen”, Velvet. Skaka rumpa-musik, starka damer tar kontrollen. Trummor i massor. Sen stuns-stuns... Självförtroende. En hit, helt klart.
Vilka tror jag då på? Innan jag lyssnade, då jag bara visste vilka som skulle vara med, tyckte jag att det såg enkelt ut. Ett klent startfält. BWO, EMD, Velvet och Molly vidare i nån form. Men nu när jag lyssnat...
Rickfors kan skrälla. Nej jag skämtar inte. Han är den mörke mannen i kortleken som kan ställa till det för de andra. Mollys låt förtjänar egentligen inte att gå vidare.
Jag tror nog ändå att EMD går vidare raka spåret till Globen. Sen kan BWO se sig snuvad på konfekten av Velvet. I stället blir det andra chansen. Sista andra chansen? Jag drar till med Micke, i alla fall fram tills jag sett aftonens framträdande. Sen tror jag att internationella juryn plockar ut Sofia.
2009/02/14
Skellefteå
Jag lyssnar på minutsnuttarna av aftonens bidrag.
1. ”Never been here before”, Jennifer Brown. Souligt och segt. Skönsång. Lite trist första gången, men det är en låt som växer till sig. Inte en vinnare i långa loppet.
2. ”Show me heaven”, Lili & Susie. Powowow... De har inte tagit många kliv sedan 80-talet. Men det finns en driv. Jag gungar i takt med refrängen. Fastän jag inte alls vill... Jisses. Jag har blivit hjärntvättad av sambon. Så är det.
3. ”Kärlekssång från mig”, Markoolio. Nej men hugaligen. Men Markoolio... Ska det här vara nån form av ironi? Ja tydligen. Går det hem? Nä.
4. ”It's my life”, Amy Diamond. Samma visa som tidigare år. Stooch-stooch i bakgrunden, och så en snäll röst i bästa topplistestil. Gäsp.
5. ”1000 miles”, H.E.A.T. 80-tal var det ja. Men det är en stark låt, halvballadig så där. Jag gillar även här refrängen. Men så är jag ju pudelrockare i själen... ;-)
6. ”Jag ska slåss i dina kvarter”, Lasse Lindh & bandet. Jag har alltid gillat Härnösandspojken som lånar en del från både Hellman och Hellström. Jag trivs i den här svenska skolan, och så även denna gång. Jag kommer att lyssna mer på Lasse, fast jag kommer nog inte rösta fram bidraget till Eurovision.
7. ”Hope & glory”, Måns Zelmerlöw. Jag fasar alltid för Zelmerlöws låtar. Jo, jag vet att de kommer att spelas sönder och samman i evigheter evigheter och att jag kommer att utveckla hat med tiden... Så även i denna uptemposchlager. Vinnarpotential. O ja. Kommer jag att rösta? Nej.
8. ”What if”, Cookies n beans. Den här har jag sett fram emot mest. Frida Öhrn! Älska! Och bluegrass/country kan vara fantastiskt om det tas på rätt sätt. Och det gör den här trion! Jag vill att de går vidare. Refrängen är mycket njutbar. Och å vad jag tycker om...
Måns går vidare raka spåret till Globen, och jag hoppas och tror på Cookies. Sen kan väl både Lili & Susie och H.E.A.T få göra upp i andra chansen. Fast, Lili & Susie KAN mycket väl bli Måns sällskap.
Men det är bara vad jag tror efter tjuvlyssningen. Jag kan ändra mig heeeelt när jag tittar i afton i sällskap av fem sköna damer!
1. ”Never been here before”, Jennifer Brown. Souligt och segt. Skönsång. Lite trist första gången, men det är en låt som växer till sig. Inte en vinnare i långa loppet.
2. ”Show me heaven”, Lili & Susie. Powowow... De har inte tagit många kliv sedan 80-talet. Men det finns en driv. Jag gungar i takt med refrängen. Fastän jag inte alls vill... Jisses. Jag har blivit hjärntvättad av sambon. Så är det.
3. ”Kärlekssång från mig”, Markoolio. Nej men hugaligen. Men Markoolio... Ska det här vara nån form av ironi? Ja tydligen. Går det hem? Nä.
4. ”It's my life”, Amy Diamond. Samma visa som tidigare år. Stooch-stooch i bakgrunden, och så en snäll röst i bästa topplistestil. Gäsp.
5. ”1000 miles”, H.E.A.T. 80-tal var det ja. Men det är en stark låt, halvballadig så där. Jag gillar även här refrängen. Men så är jag ju pudelrockare i själen... ;-)
6. ”Jag ska slåss i dina kvarter”, Lasse Lindh & bandet. Jag har alltid gillat Härnösandspojken som lånar en del från både Hellman och Hellström. Jag trivs i den här svenska skolan, och så även denna gång. Jag kommer att lyssna mer på Lasse, fast jag kommer nog inte rösta fram bidraget till Eurovision.
7. ”Hope & glory”, Måns Zelmerlöw. Jag fasar alltid för Zelmerlöws låtar. Jo, jag vet att de kommer att spelas sönder och samman i evigheter evigheter och att jag kommer att utveckla hat med tiden... Så även i denna uptemposchlager. Vinnarpotential. O ja. Kommer jag att rösta? Nej.
8. ”What if”, Cookies n beans. Den här har jag sett fram emot mest. Frida Öhrn! Älska! Och bluegrass/country kan vara fantastiskt om det tas på rätt sätt. Och det gör den här trion! Jag vill att de går vidare. Refrängen är mycket njutbar. Och å vad jag tycker om...
Måns går vidare raka spåret till Globen, och jag hoppas och tror på Cookies. Sen kan väl både Lili & Susie och H.E.A.T få göra upp i andra chansen. Fast, Lili & Susie KAN mycket väl bli Måns sällskap.
Men det är bara vad jag tror efter tjuvlyssningen. Jag kan ändra mig heeeelt när jag tittar i afton i sällskap av fem sköna damer!
2009/02/07
Melodifestival ja
Nu kan man lyssna på max en minut vardera av aftonens bidrag.
1. Emilia ”You're my world”. Klatchig, lite girliepop från 60-talet, lite soul. Äppelkäckt och rart. Jag tänker av någon anledning på S-connections version av ”It may be winter outside”.
2. Shirley Clamp ”Med hjärtat fyllt av ljus”. Vibratokalas. Pampigt, halvballadigt. Jag gäspar.
3. Alcazar ”Stay the night”. En hit. Klockorna klämtar i bakgrunden. Jag gillar refrängen, även om jag hört det här förut.
4. Nina Söderquist ”Tick tock”. Pampig röst, fast det visste vi ju redan. Starka kvinnor-tema. Halvrockigt fast lite gammalt på nåt vis. Gillar de elektroniska ”tick tock”-rösterna.
5. Jonathan Fagerlund ”Welcome to my life”. Jösses. Sockersliskpojkpop, hoppsasteg till skoldansen i nian. Jag mår illa. Även om grabben kan sjunga.
6. Marie Serneholt ”Disconnect me”. Om texten varit på svenska skulle Nanne ha gjort den. Och jag tänker Helena Paparizou. Taktfast liksom. ”Tam tam” och vick på höften.
7. Caroline af Ugglas ”Snälla snälla”. Otis Redding. Japp. Pianot är som klippt och skuret ur en av klassikerna. Och så blås på det då. Jag gillar låten ändå. Men, det är inte nåt som Sverige kommer att skicka särskilt långt.
8. Scotts ”Jag tror på oss”. Ah well. Håll i er. Här kommer Arvingarna i ”Fångad av en stormvind”-tempo. Jag kan riktigt se dansarna göra comeback. De behöver inte ändra på koreografin det minsta.
1. Emilia ”You're my world”. Klatchig, lite girliepop från 60-talet, lite soul. Äppelkäckt och rart. Jag tänker av någon anledning på S-connections version av ”It may be winter outside”.
2. Shirley Clamp ”Med hjärtat fyllt av ljus”. Vibratokalas. Pampigt, halvballadigt. Jag gäspar.
3. Alcazar ”Stay the night”. En hit. Klockorna klämtar i bakgrunden. Jag gillar refrängen, även om jag hört det här förut.
4. Nina Söderquist ”Tick tock”. Pampig röst, fast det visste vi ju redan. Starka kvinnor-tema. Halvrockigt fast lite gammalt på nåt vis. Gillar de elektroniska ”tick tock”-rösterna.
5. Jonathan Fagerlund ”Welcome to my life”. Jösses. Sockersliskpojkpop, hoppsasteg till skoldansen i nian. Jag mår illa. Även om grabben kan sjunga.
6. Marie Serneholt ”Disconnect me”. Om texten varit på svenska skulle Nanne ha gjort den. Och jag tänker Helena Paparizou. Taktfast liksom. ”Tam tam” och vick på höften.
7. Caroline af Ugglas ”Snälla snälla”. Otis Redding. Japp. Pianot är som klippt och skuret ur en av klassikerna. Och så blås på det då. Jag gillar låten ändå. Men, det är inte nåt som Sverige kommer att skicka särskilt långt.
8. Scotts ”Jag tror på oss”. Ah well. Håll i er. Här kommer Arvingarna i ”Fångad av en stormvind”-tempo. Jag kan riktigt se dansarna göra comeback. De behöver inte ändra på koreografin det minsta.
Spunk
Just i dag slog den till, frustrationen. Jag vill ut! Jag vill gå långpromenader! Jag vill kunna ta mig dit jag ska utan en massa taxiåkande och annat trams.
Men. Jag sitter här inne jag. Det enda som saknas är hänglås på ytterdörren och galler för fönstren. Jisses...
Så i går bet jag samman och hängde med bror den yngre till stan. Efter en runda på Coop och en snabbis in på Mediamarkt var jag död. Så det blev inte mycket mer för min del. Jag satt kvar i bilen medan bror den yngre gav sig ut på allehanda äventyr, kortare sådana visserligen. Han ville väl inte att jag skulle dö av tristess där ute... Fast, där hade jag i alla fall folk att stirra på. Så det gick väldans bra.
I dag har jag dock fått igen för att jag gav efter för suget. Så, jag sitter där jag sitter. På en kökssoffa i en by där snön faller ner i stadig ström.
Jag har dock studsat upp och gjort bullar till semlorna som ska serveras till eftermiddagskaffet. Men that's it. Mer blir det inte.
Gah...
Men så tänker jag på alla de andra som har det resor värre, de som kanske aldrig kommer att bli bra. Så jag biter ihop om mina sura ord och försöker rycka upp mig. Så nu ska jag ringa runt och bjussa hit lite folk. Lockmedel har jag ju redan. Pinfärska, hembakta semlor... Komsi komsi...
Men. Jag sitter här inne jag. Det enda som saknas är hänglås på ytterdörren och galler för fönstren. Jisses...
Så i går bet jag samman och hängde med bror den yngre till stan. Efter en runda på Coop och en snabbis in på Mediamarkt var jag död. Så det blev inte mycket mer för min del. Jag satt kvar i bilen medan bror den yngre gav sig ut på allehanda äventyr, kortare sådana visserligen. Han ville väl inte att jag skulle dö av tristess där ute... Fast, där hade jag i alla fall folk att stirra på. Så det gick väldans bra.
I dag har jag dock fått igen för att jag gav efter för suget. Så, jag sitter där jag sitter. På en kökssoffa i en by där snön faller ner i stadig ström.
Jag har dock studsat upp och gjort bullar till semlorna som ska serveras till eftermiddagskaffet. Men that's it. Mer blir det inte.
Gah...
Men så tänker jag på alla de andra som har det resor värre, de som kanske aldrig kommer att bli bra. Så jag biter ihop om mina sura ord och försöker rycka upp mig. Så nu ska jag ringa runt och bjussa hit lite folk. Lockmedel har jag ju redan. Pinfärska, hembakta semlor... Komsi komsi...
Subscribe to:
Posts (Atom)
